för att fortsätta på listan,  min första kärlek. om man bortser från lågstadieförälskelser och pojkband så slog min allra första riktiga kärlek till sommaren jag skulle börja 8an på högstadiet. min klasskamrat sandra hade några barndomsvänner från gävle som var där och hälsade på och hade sett mig i skolkatalogen, dom ringde mig och jag kom över. sen var jag fast! bokstavligt talat fast. Han hette Tom och jag var så kär som jag aldrig tidigare varit. vi pratade i telefån, smsade, och tjatade ihjäl våra föräldrar att få åka och hälsa på varandra. Han var luften jag andades även om vi inte hade setts mer än typ en helg. jag kommer ihåg när pappa ringde mig i skolan och frågade om jag ville följa med på ett jobb. i hedesunda. i gävle närmare bestämt som råkar vara just där han bodde. hur stor är chansen för det liksom? efter det var jag mer kär än någonsin. jag tjatade, skrek, bråkade, bönade och bad, slog i dörrar, fjäskade, allt för att få åka till honom. tretton år och upp över öronen förälskad. mina föräldrar orkade inte höra mitt kärleksgnat och tillslut efter veckor av tjat satt jag på ett tåg till gävle, hedesunda, Tom. jag var överlycklig och hade fjärliar i magen gånger tusen. Tom var min första riktiga kärlek. ni vet den där kärleken som man bara vet, att han vill jag gifta mig med typ, han som jag upplevde allting första gången med. jag minns att mina kompisar också var ganska förtjusta i honom och jag var så fruktansvärt svartsjuk när dom hade kontakt med honom utan mig. han var charmig, rolig, lång och helt underbar. det roliga är att vi fortfarande har lite sporadisk kontakt än idag, typ sex år senare haha. det trodde jag faktiskt aldrig men det känns bra på något sätt. även om varken han eller jag har några känslor av det slaget för varandra numer, kommer han alltid ha en liten extra plats i mitt hjärta tror jag.