det är konstigt, för så fort man blir singel så blir man den där singel kompisen. som alla ska tussa ihop sin kompis med, tredje hjulet som alltid är ivägen på något vis. som passar att parta med men inte att ha fina middagar med.. jag vet att det inte är med flit och att jag låter bitter nu. det är bara det att jag hade glömt hur det var. i två år har jag haft min andra hälft att luta mig mot och känna mig trygg med. nu är den tryggheten undanryckt som en matta under fötterna på mig. och det gör så förbaskat ont! och tankar som vem är jag nu cirkulerar i mitt huvud. även om detta är en fas jag tror att de flesta går igenom så hjälper det mig inte när jag ligger ensam om nätterna och undrar om det alltid kommer vara såhär nu..