För några dagar sedan pratade jag och min mor om begreppet kärlek. Jag frågade henne om hon aldrig hade tvivlat på hennes och pappas förhållande någongång och fick till svar "Klart att jag och din pappa har bråkat ibland men jag har aldrig tvivlat på honom. Vi är som ett pussel och när jag är med honom är det som om en pusselbit sätts på plats, med honom är jag hel. När jag lägger mig bredvid din pappa på kvällen är det som om en bit av mig sätts på plats och som om min kropp är skapt för att ligga bredvid honom. Jag visste från första början att det var honom jag ville leva mitt liv med." Dom har varit gifta i 37 år och tillsammans i över 40 år. Nästan en hel livstid. Jag kan fortfarande höra henne prata om min pappa som om hon är nyförälskad. Det kallar jag äkta kärlek ..