en sådan pain har jag nog aldrig i hela mitt liv varit med om. det kändes som om tusen små bin brände min hud. men fan vad det var värt det! fast jag hade aldrig klarat det utan kallemans stöd. stackarn, hela hans arm vart helt rödprickig utav mina naglar som grävde sig in i hans i tre och en halv timma. dessutom hade jag nathalie, martina och david en stund där som moraliskt stöd haha, hela rummet var proppat ett tag. men det behövdes! nu är det gjort iallafall och ja, jag är skitnöjd! att jobba sen var dock en mindre pärs, inte att rekomendera. inte alls faktiskt!

väntar på bilder från kalle, lovar att visa så fort han skickat :)