för tillfället ser jag på greys, jag blir alltid så känslig när jag ser på det. kanske för att Izzie har cancer och jag påminns så mycket om när mamma hade det. egentligen är det något jag nästan aldrig pratar om. tiden när mamma var sjuk. mest för att jag tror att ingen vill höra, jag menar det är inget man direkt går och skyltar med. men i vilket fall som helst så är det klart att man blir påmind, och vad som skulle kunna ha hänt om hon inte hade upptäckt det. nu gjorde hon ju det och det finns allvarligt inget jag är mer glad över.

om ett tag blir det jobb och sedan utgång, det är dags att slå klackarna i taket på allvar!