som en parasit

idag äter det upp mig inifrån som en annan jävla parasit och fast jag har så mycket att se fram emot är det det ända jag ser, tänker och bryr mig om. jag föraktar mig för att jag är sådan och vill skala av mig allting. jag vrider, vänder och klämmer. helt utan resultat. ta bort det bara..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0