guthenmorgen eller hur det nu är dom brukar säga? efter att min man lämnade mig imorse somnade jag om och vaknade för ett tag sen. mitt morgon humör är inte riktigt att leka med, attans den som råkar prata med mig precis när jag har gått upp alltså. måste få läsa tidningen och dricka mitt te, sen kanske jag kan kommunicera lite. och eftersom kalle är väldigt (läs äckligt trött) på morgonen så kan det skära sig lite. som det gjorde imorse. klockan ringer halv tio och hans buss går vid tio. när har inte har gått upp vid kvart i börjar jag bli nervös för hans skull. tror ni han bryr sig eller?icke! att jag känner mig skyldig för att han missar skolan finns inte i hans sfär lixom.  och inget funkar heller, börjar med lite kli på ryggen och fjäsk. icke. han skulle lika gärna kunna vara död. suckar och knuffas lite. icke. börjar tjata mera.icke.(däremot börjar irritationen väckas hos honom) tillslut när det är fem minuter kvar masar herrn sig upp. trevlig morgon, ungefär så är det varje vardag vi sover med varandra. fast helt ärligt så skulle jag sakna att inte ha det så. jag är nog rätt galen i min man ändå..