igår tog jag ett för mig väldigt jobbigt beslut. trots att jag hade funderat, tänkt, kännt och analyserat (bakat) visste jag fotrfarande inte hur jag skulle göra. jag älskar kalle, det gör jag. men vi är på så olika nivåer i våra liv just nu och vill så olika saker. Det är jobbigt att såra någon annan, att se någon annan må dåligt pga av en själv. men trots det så kanske det här var tvunget att hända. och jag vet att vi alltid kommer att vara vänner, även om det kanske kommer vara svårt i början, men vi har delat för mycket för att bara glömma bort varandra. Jag tror att ett förhållande ska ge mer energi än det tar, och på senare tiden så tog det mer energi än gav..

Vi har iallafall träffats och pratat idag. det känns bra, faktiskt. igår var jag nästintill otröstlig men idag så känns det på ett annat vis och jag är glad att vi allafall kunde skiljas åt som vänner. sen får tiden utvisa..