ohherremingud. idag har jag sprungit maratonlopp på jobbet, från halv sju till två har jag irrat runt, fyllt på än det ena än det andra, förklarat tusen gånger vart juicemaskinen är och sagt neeeeej tyvärr, baconen är slut just nu. förövrigt världens förödande kommentar, frukostgästen tittar på en med en min som om man var efterbliven, snörper på munnen och säger sarkastiskt, jag trodde det var en standard att ha bacon på scandic. icke tänker jag, stek dom själva då! sedan har vi den här medelålders mannen, tänk er format mr Dursley i harry potter, fast nästan dubbelt så stor.han behöver två stolar för att få plats och har en buk som typ är i golvet. man skulle ju kunna tro att han kanske, iallafall lite skulle kunna tänka på vad han stoppar i sig. icke! hans tallrik är fylld av äggröra, köttbullar, prinskorvar och typ, hur många frallor? okej, alla har inte samma förutsättningar men snälla rara? anyway, om jag trodde att frukosten var en killer så var ju lunchen snarlik, det var knappt att jag kom därifrån vid två. hungriga gäster är inte att leka med.