fast med dig

ibland är det typ det ända som upptar mina tankar. jag vänder, vrider och analyserar. v a r j e liten detalj. klämmer, trycker, jämför. hatar, avskyr och hatar mer. min rädsla tar mig till höjder jag inte trodde var möjlig. eller tvärtom - trycker ner mig så långt att jag är förvånad över att jag fortfarande står upp. men trots rädslan, avskyn och föraktet vet jag att jag måste trotsa. för jag vet av erfarenhet att gräset inte är så mycket grönare på andra sidan. jag vet också vad följderna av mina handlingar nuförtiden blir. på ett sätt kan jag vara trygg i den vetskapen. men också förlorad till en värld fylld av fixering vid något som andra nog skulle kalla besatthet.

Kommentarer
Postat av: Karin

hehe ja det är riktigt jobbigt, när man är sjuk-sjuk i feber och så så ligger man ju där man ligger, men när man "Orkar" med allt annat så känns det konstigt att inte kunna springa iväg till gymmet:)

krya på oss!

2010-04-27 @ 08:32:17
URL: http://karinolofsson.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0