my biggest fear

min rädsla för just det är otroligt stor. den driver mig med en kraft som jag knappt själv kan förklara. jag lever med den varje dag, den har tillslut blivit en del av mig. den pushar mig framåt och får mig att göra saker jag aldrig hade trott jag faktiskt var kapabel till. jag har lärt mig att handskas med den, det är bättre nu. men fortfarande så finns den där. har mig i sitt grepp och kramar stenhårt åt. vissa perioder är bättre än andra, och jag har på ett sätt lärt mig att kontrollera det. men ändå. den finns där och gnager på mig. bit för bit, dag för dag. hur länge kan jag knappt minnas längre, och jag undrar tyst för mig själv hur länge till. eller om det faktiskt är så att det är såhär det ska vara. fast samtidigt vet jag att det inte behöver vara så. att det går att övervinna men hur och när vet jag inte än.
alla människor har sina rädslor och det här är min.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0